Begränsningar och möjligheter för skogsträdgårdsodling i svenskt klimat

| Type artikkel: Rapport
Intensifieringen av jordbruket har lett till förluster av biologisk mångfald, degradering av mark och vatten samt stora utsläpp av växthusgaser. Det är av stor vikt att vi hittar tekniker för framtidens jordbruk som istället har en positiv inverkan på miljön. Målet med detta forskningsprojekt är att undersöka om agroforestrytekniken skogsträdgårdsodling, som bygger på en hög diversitet av perenna växter och låg skötselintensitet, kan vara ett exempel på sådana system.

Forfatter:

Rebecka Törnqvist

Publisert:

2017

I denna studie ligger ett särskilt fokus på att undersöka om skogsträdgården som odlingssystem kan upprätta hållbara kretslopp av näringsämnen och hur dess vattenbalans ser ut, vilket är grundförutsättningar för att dessa system ska fungera under svenska förhållanden. I denna studie avser vi därför att uppföra en vattenbalans för en redan etablerad skogsträdgård samt att undersöka kvävebudgetar för olika typer av skogsträdgårdar, i avseende på skötsel och design, för att undersöka grundläggande begränsningar och möjligheter för skogsträdgårdsodling i Sverige. Vattenbalansen för den studerade skogsträdgården visar på att vattenmagasinen i marken,
grundvattenzonen och ytvatten dräneras under perioden maj till september då också den största tillväxten sker. Under perioden 1988-2017 var nederbörden tillräckligt stor för att täcka skogsträdgårdens vattenbehov endast under vart fjärde år. Vatten är därmed ofta en
begränsande faktor för tillväxt i den studerade skogsträdgården. God potential för vattenmagasinering i marken är viktig för att tillgodose vattenbehovet under torra år. Denna kan förbättras genom att öka mullhalten i jorden. Placering av skogsträdgården utifrån vattnets
fördelning i landskapet är också av stor vikt för att ge den dess bästa förutsättningar. För att anpassa skogsträdgårdsodling under svenska förutsättningar är det viktigt att tänka på planteringsdensitet samt att välja grödor som är lämpliga för klimatet, både i avseende på
växtsäsong och vattenbehov. Den nötbaserade skogsträdgården har ett dubbelt så stort kvävebehov som den frukt- och
bärbaserade skogsträdgården. Odling av kvävefixerande växter sågs vara essentiellt för att en positiv kvävebalans skulle erhållas i ett självskötande skogsträdgårdssystem där inte gödsel eller organiskt material utifrån används. Hur effektivt kvävefixerande växterna kan
ackumulera kväve i ett svenskt klimat är kopplad till osäkerhet. Faktorer som påverkar är, tex., nedbrytningshastighet av förna samt initiala näringsämnesnivåer i marken. Icke-ätbara kvävefixerare såsom al och klöver har i litteraturen observerats ha betydligt större
kvävefixeringspotential än ätbara kvävefixerare såsom havtorn och koreansk silverbuske. En kolinlagring på ca 9 ton kol ha-1 år-1 kunde observeras i den studerade skogsträdgården. Detta överensstämmer med observationer från andra agroforestrysystem i tempererade klimatzoner.
Fler studier från skosträdgårdar av olika ålder och olika områden i Sverige/Norden behövs för att tillfullo förstå dess vattenbehov, kvävebudget samt kolinlagringsförmåga. Av särskild vikt skulle studier i mer fullvuxna skogsträdgårdar vara där långsamma processer såsom kolinlagring och jordförbättring har hunnit längre. Den relativt täta planteringen av kvävefixeraresom krävs för att upprätta en positiv kvävebalans kan begränsa mer storskalig skogsträdgårdsodling. Dock har denna typ av odling stor potential för att diversifiera skörden i hemträdgården eller i det småskaliga jordbruket.

 

Se dokument under «Relevante dokumenter».

Top